Följande text är hämtad från Svenska Basenjisällskapets hemsida: (www.basenji.se)

"Basenjin är en högbent och elegant urhund, och en av världens absolut äldsta raser - den kan faktiskt vara så mycket som 12 000 år gammal. Dagens basenji är i första hand en sällskapshund, men de inre delarna av Afrika används rasen än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor. Basenjins främsta särdrag är dess oförmåga att skälla.

Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert med ett intelligent uttryck. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.

Basenjin är världens enda hundras som inte kan skälla, men den är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda konstruerat än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Joddlingen används i första hand som en glad hälsning men kan även användas i andra situationer när basenjin är glad, t ex när den väntar på sin mat, under lek mm. Det är dock väldigt olika hur mycket basenjis joddlar, vissa är väldigt pratsamma, andra joddlar knappt alls. Hur det kommer sig att basenjins struphuvud är annorlunda konstruerat vet man egentligen inte men det finns teorier om att det är på grund av att rasen inte är så domesticerad. Vargen, som ju är hundens urfader, skäller ju inte heller. Anmärkningsvärt för rasen är dessutom dess renlighet i alla avseenden. Den hatar att bli smutsig och blöt och tvättar sig noggrant tills den är ren igen. Ett lite kattlikt beteende är att den tvättar ansiktet med framtassarna som först blöts med tungan.

Idag används basenji framför allt som sällskap och utställningshund. Lure-coursing är dock på väg att bli en populär aktivitet. Ungefär tio procent av basenjiägarna är aktiva med sina hundar på något sätt.

Basenjin är en urhund med många av de vilda instinkterna kvar och måste därför socialtränas med omsorg. Trots detta kan basenjin trivas utmärkt i en livlig barnfamilj. Om barnen lär sig att respektera hundens sovplats och leksaker så finns alla förutsättningar för att det skall gå bra."

Följande text är hämtad från Svenska Basenjisällskapets hemsida: (www.basenji.se)

"Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara cirka 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i före detta Belgiska Kongo.

Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. …. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i före detta Belgiska Kongo men även i södra Sudan.

De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden." (Citat ur rasstandarden).

I de inre delarna av Afrika används basenjin än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor.

Till västvärlden vid sekelskiftet De första basenjis som visades upp i västvärlden visades på stora Cruftsutställningen i England 1895. De dog tyvärr dock kort därefter av valpsjuka. Därefter dröjde det till 1923 innan någon försökte igen, då förde Lady Helen Nutting in sex basenjis från Sudan. Tyvärr dog även dessa av det valpsjukevaccin de fick i karantänen. Överlevde karantän På 1930-talet fördes de första basenjis som överlevde karantänen in, dessa två, Bokoto och Bongo of Blean visades på Crufts 1937 och gjorde stor sensation. Ms Burns som ägde dessa två tog sammanlagt in fem basenjis under 1930-talet. Förutom de två redan nämnda importerades Bereke, Bashele och Bungwa of Blean. 1938 fick Veronica Tudor-Williams sin första basenji som tyvärr dog av rabies i karantänen. Året därpå fick hon in två nya hundar, den trefärgade hanen Simolo of the Congo samt en röd/vit tik som tyvärr visade sig skälla och därför gavs bort. Senare fick hon tag i en tik, Amatangazig of the Congo, samt en röd/vit hane, Wau of the Congo. Hon började sin berömda avel med dessa tre. Det skulle dröja till 1959 innan hon fick hem den tik som betytt så mycket för all basenjiavel, Fula of the Congo. I stort sett all basenjiavel idag grundar sig på dessa nio hundar. Senare har tillkommit några få importer från Afrika, några exempel är Kindu och Kasenji, som kom som sällskap i en last med gorillor till USA 1949, samt Taysenji Tahzu, den första svart/vita basenjin i västvärlden, som kom till England i mitten av 1960-talet.

Nya färger
I slutet av 1980-talet åkte dock några amerikanska entusiaster till Afrika för att hämta hem nytt blod i form av fler importer. De återvände med sammanlagt 21 hundar, varav 13 ansågs tillräckligt rastypiska av Amerikanska Kennelklubben för att registreras och användas i avel. Med dessa importer kom även en ny färg in som nu är godkänd även hos oss, brindle, eller tigrerad på svenskat.

Som uppfödare får man ganska ofta frågor om rasen. Här nedan har vi samlat lite frågor som vi ofta får och har svarat på dem efter våra egna åsikter och erfarenheter som basenjiägare i snart 13 år.

Är basenjin en frisk ras?
Basenjin är en frisk ras. Det är inte många gånger vi behövt gå till veterinären med någon av våra hundar vid andra tillfällen än de årliga vaccinationerna och hälsoundersökningarna. Men det finns rasbundna sjukdomar som vi uppfödare måste ta hänsyn till och undersöka våra avelsdjur för.

Fanconi Syndrome är väl den allvarligaste. Det är en obotlig njursjukdom som vi tack vare ett markörtest kan undvika idag. Det är lätt att testa sin hund genom att skicka in ett salivprov till ett labb i USA (länk till sidan) som sedan skickar tillbaka ett svar på om hunden är CLEAR, CARRIER, AFFECTED eller INDETERMINANT (mellan CLEAR och CARRIER). Så länge en av föräldrarna är testad CLEAR kommer ingen av dess valpar kunna få sjukdomen. SBS (Svenska Basenji Sällskapet) har dock beslutat att hundar som är AFFTECTED inte bör användas i avel då detta ännu endast är ett markörtest.

Ögonsjukdomar finns även hos basenji och det är väl främst Basenjiretinopati (som är en typ av PRA) som våra avelsdjur ögonlyses för, men också andra saker som colobom, katarakt, näthinneavlossning mm har hittats på basenjis de senaste åren. Ögonlyser sin hund gör man hos en veterinär och det tar ett par minuter. HD (Höftledsdysplasi) finns hos alla hundraser (framförallt de större och tyngre) men HD har även förekommit på basenji och därför HD-röntgar de flesta uppfödarna sina hundar innan de går i avel. HD röntgen gör man hos veterinären. Det finns även basenjis i Sverige som är testade för sköldkörtelfunktion, AD (Armbågsledsdysplasi) och patella. Det finns dock en del sjukdomar som inte går att testa för och som kanske inte egentligen ses som ett problem med rasen men som kan vara väldigt jobbigt för valpköpare. Stressmage, allergier och epilepsi är exempel på sådana och det är såklart extra viktigt för oss uppfödare att ta hänsyn till dessa när vi planerar kullar. För hur roligt är det att köpa en exteriört snygg hund som vinner massor på utställning och som man får lägga ut dyra pengar på veterinärkostnader på för att han har svåra allergier?

Hur är basenjin i temperamentet?
Basenjin som ras har ett ganska dåligt rykte om sig och det heter alltid ”jag kände någon som hade en basenji för många år sedan och den var inte klok”. Det var säkert så men jag skulle nog vilja säga att vi har kommit långt temperamentsmässigt på våra basenjis sedan dess. Naturligtvis finns det alltid undantag men bara att jämföra med när vi började med rasen fram till nu så har man hört mindre och mindre om basenjis som blivit avlivade pga av temperamentet och idag nästan inte alls. Vi har aldrig haft problem med våra basenjis att få dem till trevliga familjehundar. Att de ska fungera i familjen och i samhället är ju en förutsättning för att man ska kunna ha dem. Sedan är basenjin som ras en ganska tuff och självständigt hund. En hund som behöver bemötas med respekt och stort tålamod. Men att få en basenji att bli en trevlig, social och hanterbar hund ska inte vara några problem om man behandlar dem på ett bra sätt.

Något som är ganska vanligt dock är problem vid hantering på utställning och detta är ju såklart en vanesak. Det kan vara självklart att man är snäll mot personen (domaren) som känner och tittar igenom hunden men för en ovan hund så kan det vara en ganska läskig upplevelse. För när var hunden senast utsatt för samma sak? Hos veterinären när den fick en spruta av den där främmande personen kanske… Så vill man ha en utställningshund är träning a och o! Vi tränar valparna på bordet från att de är små och de vi behåller tränar vi detta regelbundet. Så att komma med en tvåårig hund till en utställning för första gången, gå in i ringen själv trots att man är jättenervös med en hund som aldrig är tränat är väl något av det värsta man kan göra. ;) Det kan fungera jättebra men det kan också bli en väldigt negativ upplevelse för hunden. Så det är bara att träna om man har en lite mer osäker hund, träna, träna, träna så ska det nog ge resultat. :)

Är basenjin en bra familjehund?
Vi får ofta frågan ”Är basenjin en bra familjehund?” och ja det är den förutsatt att familjen (och då främst de yngre medlemmarna vet hur man beter sig runt en hund). Basenjin kan och brukar säga ifrån när den inte vill något och allt för många basenjis bli omplacerade för att de nafsat åt barnen. Att den gjorde det först efter att barnen stoppat in en penna i örat på den spelar ingen roll... Basenjin är väl kanske inte den mest barnvänliga hunden då den är väldigt självständig, svår att få lydig, ständigt vill vara i centrum, svår att få att inte stjäla mat, osv. men att den inte skulle kunna fungera i en familj det stämmer inte.

Jag har hört att basenjin är en allergifri ras, stämmer det?
NEJ. Att basenjin är en allergivänlig ras stämmer och många allergiker klarar av dem men inte alla. Både Christer och Therese är allergiska mot pälsdjur och Therese känner nästan ingenting av basenjisarna men Christer gör det. Så att skaffa basenji bara för att man är allergisk mot andra hundar är alltså ingen bra idé.

Vi vill ha en lite mindre hund nu när vi börjar bli gamla. Basenjin är ju liten och lätt?
Nej. En basenji kräver mycket motion och stimulans, lär sig att gå fint i koppel när de fyller 10, lever länge och är ingen liten lätt hund. Tyvärr.

Basenjin skäller ju inte och det är jättebra när jag bor i lägenhet och inte vill störa grannarna?
En basenji kan låta väldigt mycket även om den inte skäller. Den kan skrika, yla, morra, joddla och ha en himla massa andra ljud och oljud för sig. Basenjis som lämnas ensamma ylar ofta och detta kan låta bra mycket värre än en skällande hund.

Till vem skulle ni rekommendera en basenji?
Till dig som letar efter en hund med egen vilja och lite speciella egenskaper, till dig som verkligen har tid och lust med att skaffa en hund och allt vad det innebär, till dig som läst på ordentligt om rasens positiva och negativa egenskaper, till dig som har humor och inte blir fly förbannad när dina bästa underkläder helt plötsligt fick ben och rymde ut i trädgården och till dig som vill ha en underbar vän för livet.